#1Dinsweden 13/2 2012
Jag har Igentligen en massa att säga men jag behöver inte säga allt längre eftersom Cornelia har förklarat typ allt om den underbaraste fast ändå den nästan mest besviknaste dagen i hela mitt liv. vi var ju på Arlanda typ tio i nio då var det inte så mycket folk det var ganska chill och sen kommer det bara mer och mer och alla lovar att ta det lugnt när killarna kommer fast det kunde dom ju inte hålla eftersom att vissa fans inte kan sköta sig eller ha nån respekt över huvud taget dom kan ju tänka på killarna och på andra fans som är där men iallafall. Allt var perfekt när vi var på väg till stan vi satt på tåget och vi fick reda på vart killarna var och vi kände att det skulle bli bättre än på flygplatsen eftersom att vi kanske skulle träffa dom och allt och det började ju bra när vi bara var dom första 17 tjejorna, vi hade konversationer med killarna och snöbollskrig. Sen så blev det typ 15 till tjejor och det började inte så kul men det blev bättre vi snackade fortfarande lite med killarna och sen det bästa som nånsin hänt mig. Jag står lite längre bort än alla andra och typ går på stället för att det är så kallt sen så kollar jag på Harry och ser att han stirrar på mig och jag stannar till och blir heeelt stel och sen fattar jag att han kollar och jag börjar typ vinka skit glad och då vinkar han tillbaka fett glad och sen fortsätter han stirra jag kan fortfarande inte fatta det! Det var seriöst det bästa som hänt mig. Oj förlåt det blev typ nästan allt ändå inte meningen.. //Isabell
